Ett parti bland andra

Förra veckan verkade socialdemokraterna villiga att stiga in i framtiden och bli ett modernt europeiskt parti. Mona Sahlin försökte sig på en kupp och ta makten över partiet. Det misslyckades.

Den gamla socialdemokratin (facket, ledarskribenter på socialdemokratiska tidningar) som tycker att sammarbetet med vänsterpartiet har gått bra i alla år, ryckte in och tvingade Sahlin till en neslig vändning.

Ett tag verkade det som om Sahlin skulle kunna belöna miljöpartiet med framtida regeringsposter, i och med den gröna partiledningens framgång i EU-frågan. Miljöpartiet tog ju ett historiskt steg in i en europeisk och grön mittenfålla genom sitt beslut att ta bort uträdet ur EU som ett mål för partiet. Det var efterlängtat. Redan innan hade ju partiet accepterad det så kallade budgettaket. Plötsligt skulle oppositionen kunna presentera ett ansvarsfullt och alternativ till Alliansen. Alliansen skulle förlora möjligheten att kritisera vänsteralternativet för socialistisk konservatism.

Men så kom parti- och fackpiskan vinande och Sahlin var tvungen att krypa till korset och inkludera vänsterpartiet i ett regeringsalternativ 2010. Samtidigt vill de som krävde att vänsterpartiet inte skulle räknas bort att Ohly ska få en ministerpost i en framtida regering. Nej, man ska gå tillbaka till den gamla goda ordningen under regeringen Perssons tolv år långa regeringsperiod. Socialdemokraterna ska återta makten med stöd av miljöpartiet och vänstern, men inte lova bort några ministerposter till de gröna, eller för den delen vänsterpartiet. Status quo. Bara för att moderaterna har moderniserat sig betyder inte det att vi i vänsterfållan behöver göra det. Bara för att miljöpartiet har offrat en av sina tidigare viktigaste ståndpunkter betyder det inte att socialdemokraterna ska behöva göra det.

För ett tag verkade det som om socialdemokraterna ville acceptera att de var ett parti bland alla andra.

Det är inte bara den offentliga kovändning som Sahlin var tvungen att göra som gynnar Alliansen inför valet 2010, det är ju också så att splitttringen inom oppositionen och inom socialdemokratin som gör en borgerlig vinst mycket troligare än tidigare. Den gamla skolan inom socialdemokratin förlitar sig allt för mycket på opinionsundersökningar, de tror redan på en socialdemokratisk regering 2010, eftersom historien visar att en borgerlig regering endast kan sitta en mandatperiod. De har inte kapaciteten att bli omvalda.

Men jag tror att oppositionen får passa sig. Svenskarna har börjat inse att de till mycket större utsträckning än de vågat inse är ett borgerligt folk. Visserligen är många av oss fortfarande "arbetare", men vi lever medelklassliv med dyra semestrar, hemelektronik och vinprovningar.

Jag hoppas att Sahlin gör ett nytt försök och tar tag i ratten. Visst får hon räkna med att facket sitter på gaspedal och växel, men är i alla fall partiledare. Det är inte endast en titel. Sahlin verkar alldeles för mycket av en "lame duck" innan hon ens har tillträtt statsministerposten.