Två olika system

När den ekonomiska krisen i USA:s finansiella började med den svarta måndagen var man snabbt ute på jakt efter att hitta syndabockar. Felet var att vanliga husägare (eller ”huslånare” som det egentligen kanske borde heta) hade tagit för stora lån, för hus de egentligen inte hade råd med. Men felet kunde också ligga hos bankerna som allt för lättvindigt hade gett kredit till dessa individer. Visserligen gör banken en kreditundersökning, men de väljer ju oftare att fria än att fälla, och de tenderar att göra så oftare i godare tider än i dåliga. Det är tillhör ju bankers företagsidé, expansionen är ju beroende av både en kundtillökning och att ha en jämn nivå på det som är utlånat.

Men felet går nog djupare än så. Som det är nu tjänar inte bankerna på att förränta sina kunders kapital. Utan en riksbank eller andra rikare kapitalägare skulle en bank vara i princip lika beroende av in- och utlåning. Men så är ju för länge sedan inte fallet. Bankerna vill inte att vi ska spara våra pengar på deras konton. Det är uppenbart. Annars skulle sparräntan vara i närheten av utlåningsräntan. Och denna skillnad har ju bara ökat. En bank i vilda västern tjänade ju på skillnaden mellan dessa in- och uträntor. Ju större kapital, alltså ju fler kunder, i banken, desto mindre skillnad dessa räntor i mellan. Men så är det ju inte numera.

Det bankerna tjänar sina egentliga pengar är istället skillnaden mellan sin egen utlåningsränta och de ränta de har på sina egna lån, från Riksbanken och andra banker.

Nuförtiden läggs den utlåningsränta som man tidigare hade i folkliga sparkonton istället ut på entreprenad, i olika fonder. Javisst, fonder och aktier har funnits länge. Men det är väl inte förrän på 2000-talet fonderna blev den "folkaktie" som den förra regeringen hoppades att Telia skulle bli. Tidigare, när det var svårare för folk att välja att investera i fonder, hade vanligt folk egentligen bara två val, att konsumera eller att sätta in pengarna på dessa lågräntekonton. De flesta valde under 80-talet att konsumera (eller att låna).

Att den finansiella marknaden är så bräcklig har med det här att göra. Bankerna har blivit helt beroende av att kunderna lånar så mycket som möjligt.

Den egentliga skillnaden mellan 90-talets kris och denna nya är inte att bankerna denna gång har tagit "sitt ansvar". Visserligen har man ställt högre krav på den enskilde kunden, man har krävt en buffert som täcker upp till den egentliga räntesatsen, och inte enbart den historiskt låga vi hade i så många år. Skillnaden mot förr är att vanligt folk i Sverige till en större utsträckning började spara både fonder och i aktier.

Jag tror att felet med den finansiella marknaden är att det finns två system som inte är kompatibla med varandra. Mainstreet och Wallstreet talar helt enkelt två skilda språk. Det är beroende av varandra, det är klart. Fungerar inte den ena, fungerar heller inte den andra. Går det bra för den Wallstreet, går det bra för Mainstreet. Men, för att ekonomin ska kunna fungera, och inte vara så bräcklig måste dessa två integreras mycket mer. Vanligt folk måste helt enkelt också få betalt i optioner.

Som det nu är det som om vi har två valutor. En för den snabba marknaden, en för den långsamma.

Större delen av jordens befolkning kommer ju inte att komma i närheten av att ta del av den finansiella marknaden inom en snar framtid. Vissa menar ju att vi borde avskaffa denna form av kapitalism just på grund av detta faktum. För det första är detta troligtvis omöjligt, mer omöjligt än att vi ska kunna integrera hela världens befolkning i finansmarknaden, och för det andra skulle det kräva en mycket blodig revolution och för det tredje vill nog världens befolkning, som till större delen är fattig idag, hellre nå upp till vår standard, än att vi "kliver ner" till dem, för att visa oss solidariska.

Men man kan i alla fall försöka börja i västvärlden. Jag tror att inte att den finansiella marknaden är en skör och påverkbar på grund av att den är så stor. Tvärtom är det alldeles för få människor som sitter på ett alltför stort kapital. Mainstreet har en mycket större tröghet än Wallstreet just för att det är ett större antal aktörer, inte bara på grund av att den är beroende av fysisk aktivitet, det vill säga, konsumenten måste gå till affären för att köpa sin mat, sina skor etc.
Finansmarknaden är en myrstack, men med mycket fler barr än myror. Vi behöver få in fler myror för att stacken ska fungera som ett samhälle.

Jag blev förskräckt för ett år sedan då en vän till mig, som knappt har några lån alls på sin fastighet, blev erbjuden lån för att konsumera. Varför är det så hemskt? Jo, för att det är det som blir kvar av lönen, efter alla fasta utgifter, som man ska konsumera. Konsumtion ska inte bli en del av den fasta avgiften, som den blir om man tar lån för den. Konsumtion ska vara en rörlig aktör. Det är ju konsumtionen som ska styra marknaden mot bättre produkter. Om en konsuments pengar är låsta i en vara i några år minskar ju hans eller hennes chans att påverka marknaden och den blir stelare.

I och med den nya tekniken blir vi alltmer beroende av abonnemang. Det är också en fara, för det är ju också en sorts lån och man tenderar att vara mer konservativ som abonnent än som fri konsument.

För att marknaden ska kunna fungera behövs mer dagliga pengar att konsumera eller att spara. För spara ska inte bara betyda att man stänger ute kapital från marknaden, som det är nu, när de ligger på sparkonton med dålig ränta, och som bankerna egentligen inte vill ha. Spara borde kunna betyda investera, i den finansiella marknaden, så att konsumenterna kan utnyttja sin makt även på denna marknad. På senare år har ju ett antal nya produkter introducerats på finansmarknaden. Som det är nu har endast ett fåtal individer prövat dessa produkter.

Så egentligen är den senaste krisen inte något märkligt. Jag tror att det som hände efter den 11 september då man uppmanade folk att visa sig patriotiska genom att konsumera inte var helt fel, men att de kände sig så patriotiska att de valde att konsumerade med pengar de egentligen inte hade, och bankerna lät detta ske. Det är farligt att vi är beroende av en den inhemska USA-marknaden som egentligen ligger efter oss i Sverige, där konsumentmakten endast ligger i valet av fysiska produkter och inte finansiella produkter eller val av tjänster, som är fallet till större del i det modernare Sverige.

Ekonomin och tabun, fredagen 19 september

Förhoppningsvis hade jag fel igår när jag skrev att antiintellektualismen vinner. I de senaste mätningarna har Obama gått om McCain igen. Läget är det samma som före det republikanska konventet. Palineffekten verkar har avtagit. Förhoppningsvis håller det i sig. Förhoppningsvis lyckas Obama inpränta i väljarna att McCain är lika med ett tredje mandat för Bush och hans politik. Men man ska inte ropa hej.

Jag menar ändå att antiintellektualismen är en stor fara för världen. Kreationismens framsteg i USA och dess försök att sprida sig i Sverige är oerhört farligt, tror jag. Svassandet för religioner och religiösa börjar bli alltmer spritt. Och då menar jag främst inte debatten som följde på Mohammedkarikatyrerna. Dessa teckningar var rasistiska skapade i ett av rasismen färgat land. Jag menar när man börjar prata om att man med ord eller handling "kränker" miljontals religiösa. Vi måste vara försiktiga med att överföra det förtalsskydd som judar och muslimer måste ha. Vi måste ha en annan medvetenhet för kränkande ord mot judendomen med tanke på antisemtismen som ingalunda är försvunnen. Muslimerna måste på samma sätt skyddas så länge västvärlden behåller sin rasistiska hållning gentemot denna religion. Men det blir farligt om vi håller tand för tunga när det gäller ting som kan kränka icke-minoriteter. Visserligen är möjligtvis de religiösa i Sverige en minoritet än så länge, men inte religionen i sig. Där är det väldigt viktigt att vi har en frihet att kritisera och till och med förlöjliga kristna och kristenheten.

Bill Maher, som leder talkshowen Real Time, skojade om påven i sitt program. Han sa bland annat att påven var en sektledare och var en före detta nazist (Hitlerjugend). Det som verkade uppröra den katolska allmänheten mest var inte hans påstående om att påven hade varit nazist, men att katolicismen var en sekt. Och detta var ett skämt. Miljoner katoliker blev förstås oerhört kränkta och kräver numer att Bill Maher ska få sparken.

Vi är inte på långa vägar där än. Men det finns tendenser i Sverige till att ta på sig silkeshandskar när man pratar om det religiösa. Vårt behov av andlighet och vårt alltmer avlägsna minne av ett religiöst präglat liv, gör att vi känner oss så osäkra inför vad som är okej och inte okej att säga.

Jag menar att vi har tillräckligt många tabun i Sverige. Låt oss för Guds skull inte göra religionskritik till ett tabu igen. Religionen är inte helig. Demokratin, yttrandefriheten, tryckfriheten är heligheter vi måste värna om.

Jag kommer återkomma till det som verkligen är tabu och en helighet som också är farlig, barnen. De går som heliga kor i vårt samhälle. Men det är en annan fråga.

Se länk:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=829128

Antiintellektualismen vinner, torsdagen 18 september

Den senaste tiden har den amerikanska ekonomin drabbats av flera bakslag, eller katastrofer kanske det kommer visa sig senare om inte Feds åtgärder är tillräckliga, och om deras beslut att släppa Freeman var riktigt.

Nu menar många att Obamas valkampanj kommer att tjäna på det ekonomiska krisen. Jag är inte så säker på det. Visserligen är McCains starka sida möjligtvis inte ekonomin, och det skulle Obama kunna tjäna på. McCains lösning verkar vara lite att ta dagen som den kommer och där kan Obama tjäna lite poänger.

Men samtidigt har väl den amerikanska menigheten inte gjort sig känd för att rösta med hjärnan, att välja den som är bäst lämpad för jobbet, utan med hjärtat.

Man kan jämföra med det senaste riksdagsvalet i Sverige, där en förvånad socialdemokrati förlorade till förmån för Alliansen, mitt under en högkonjunktur. Att en sittande regering förlorade under sådana förhållanden var något oerhört. Väljare brukar bestraffa sittande regeringar under lågkonjunkturer och belöna dem under högdito. Men jag tror man måste tänka på att folk blir järvare i högkonjunkturer och räddare i dåliga tider. Därför är det inte säkert att Obama tjänar på att ekonomin går i backen. McCain må vara gammal och trög, men också trygg. Ser man på hur opinionsmätningarna har Obamas stöd följt den ekonomiska utvecklingen. Ju sämre det har sett ut, destå större stöd för McCain. Jag menar, det krävs mod av en befolkning som tidigare aldrig har röstat in en svart man i Vita huset att dessutom att välja en ung man som inte har tillnärmelsevis samma erfarenhet som den gamle, (Obama har ju aldrig tillhört kretsen kring Vita huset).

Jag tror alltså att den ekonomiska krisen tvärtom gynnar McCain. När Obama står och talar om "krångliga" saker som budgetunderskott och inflationsmål vänder säkert den amerikanska majoritetens sina ansikten mot den trygga farbrodern som istället bör hänvisa alla ekonimiska frågor till sina mer kunniga rådgivare, eller så gör han som han gjorde när det gäller Freeman - vi kan inte ta ansvar för dem, när sedan Fed gjorde det sa han, jaha... ja, det var ju bra, med tanke på småspararna. Han tänker inte besudla sin kampanj med att snärja in sig i intellektuella resonemang. Och det gör han rätt i. När Buch och Kerry debaterade var det snarare till nackdel för den sistnämnde att han fattade och till fördel för Bush att han inte kunde säga Nuclear utan att stamma. Den svage men av inre kraft övertygade ledaren är något det amerikanska folket hellre väljer i orostider än den som har en intellektuell övertygelse. Det finns ju flera exempel på, Reagan blev omvald, Buch likaså. Buch d.ä. var för smart. Carter var för smart. Kerry, Al Gore. Harvard är ett ok för Obama och det kan inte vägas upp mot att han hade en tuff barndom med en ensamstående mor som sin enda vårdnadsgivare.

Antiintellektualismen är en farsot som vi i Sverige har sluppit mycket av. Men vi ska inte bli malliga. Den lyckades få in ett parti som snackade om drag under galoscherna 1991-1994 och nu är risken överhängande igen att vi får ett bondförnuftsparti etter värre, SD når ju över fyraprocentspärren i varje mätning numer. Sedan 1994 har vi ju sluppit det i riksdagen, men antiintellektualismen har fått makt i valet till EU-parlamentet med Juni-listan.

Jag återkommer till Palin. Att hon inte kände till Bush-doktrinen och menade att hennes internationella erfarenhet bestod i att kunna se Ryssland på andra sidan sundet, är inte en nackdel i USA, snarare en fördel. Väljarna identifierar sig snarare med hockymorsan nervösa blickar än den intellektuelle och stele intervjuaren från New England.

Vi får väl se.

Länk:

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usavalet2008/artikel_1727513.svd#tw_link_widget

Simson och Delila, torsdagen 18 september

I pausen på Operan blev jag igår lite ställd. Jag pratade om Simson och Delila med några bekanta, och jag sa att det var väldigt fin musik. Då frågade de mig vem som hade skrivit musiken. Det stod helt still i mitt huvud. Jag sökte febrilt i huvudet. Puccini, Rossini... etc. Då sa jag: Jag känner mig som Sarah Palin. De såg dock helt oförstående ut (som Sarah Palin när Charles Gibson på ABC frågade om Bush-doktrinen). Det är Camille Saint-Saëns som har skrivit operan, kom vi fram till.
Jag tyckte det var märkligt, kanske hade jag uttalat hennes namn otydligt, fel, eller något sådant. Kanske är också svenska medier och då även jag alltför intresserade av ett val i ett land långt borta. Jag pratade även med en kollega på mitt arbete som heller aldrig hade hört talas om Palin.

I alla fall... Jag kan rekomendera Simson och Delila, inte för att den ställer den palestisk-israeliska konflikten i nytt ljus, eller för att den är ett intressant debattinlägg gällande krigstillståndet som har härskat i det lilla landet i 60 år, men man betala gärna för en lyssnarplats. Musiken är oerhört vacker. Anna Larsson, Richard Decker, David Bizic och kören sjunger låter oerhört bra. Det andra laget har jag inte hört och kan inte uttala mig om. Att man blir lite irriterad på regin gör inte så mycket. Men det man irriterar sig på är att de är så övertydliga. FN som figurerar i uppsättningen har blå kostymer på sig med FN-armbindeln. Dessutom har de stora flaggor på ryggen så att man ska förstå att FN är ett internationellt organ. I Sverige känner vi till det. Att sedan palestierna får tjäna en obskyr gud som heter Dagon gör inte saken bättre. Men strunt i det. Gå dit och lyssna på musiken.

Palin, mån 15 september

Jag diskuterade i helgen Sarah Palins utnämning till vice president-kandidat. Jag var upprörd över att den som har chansen, eller risken, att bli näste president hade så dålig koll på världen. I den första intervjun, som finns upplagd, på youtube får hon frågan om Bush-doktrinen. Det är uppenbart att hon inte kopplar, att hon inte förstår frågan.
Nu kan man tycka lite synd om henne. Hon kommer från Alaska, och för några veckor sedan satt hon där som guvernör och tänkte på vargar och barnbarn. Hon hade inte en tanke på Putin, den "Pakistan-irakiskagränsen" eller på likheten/skillnaderna mellan ett land som Kosovo och Abchasien.

Det är väl en fin tanke att vem som helst kan bli vald som representant för folket, det menade i alla fall min vän. Dock, menar jag, att man måste ställa högre krav på en politiker, speciellt en som kan bli president i ett land som titt som tätt ser sig ha rätt att invadera andra länder för att skydda sina intressen och sina medborgare.

Ensam verkade ett val av McCain som president inte alls kunna bli den katastrof som valet av George W Bush kom att bli. Lars Adaktusson påpekade att i de flesta av sakfrågorna skiljer sig Obama och McCain inte speciellt mycket åt. Han menar att det är som att välja mellan Hägglund och Björklund. Och där blir det ju självklart svårt att veta vilken av dem som är vettigast.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1697001.svd

Men med Palin som är en utkristalisering av det verkliga hotet mot de senaste århundradenas utveckling mot demokrati och vetenskap, ser valet av McCain som ett skräcksenario. Matt Damon vill i en intervju veta om denna kvinna tror att dinosaurierna levde för 4000 år sedan. Vi riskerar att få en president, McCain är ändå över 70, som tror att det sprang omkring jättar på jorden och att kvinnor har fler revben än män. Varför är det farligt, hon delar ju en stor del av det amerikanska folkets tro och värderingar? Det är just det som är så skrämmande.

Den bild vi får av USA från filmer, teveserier, det vill säga från den så kallade amerikanska kulturimprealismen är en förskönad och förändrad bild. I verkligheten är inte amerikaner smala, de är heller inte rika, och de tror heller inte på de mest basala vetenskapliga teorierna gällande vår verklighets beskaffenhet.

Faran är också att vi kan få en president i USA som bekänner sig till kreationismen. På så sätt kan den också få spridning. I sådana fall kommer det säkert inte dröja innan vi hör röster här i Sverige, från religiösa friskolor och frikyrliga samfund, att man borde få undervisa i "alternativa" teorier om jordens eller "skapelsens" ursprung.

Jag tror att McCain vinner. Men för Guds skull, låt honom leve i hundrade år, så att vi slipper se en "vanlig tös" som ledare. Antiintellektualismen är farlig.

Matt Damon om Palin: http://www.youtube.com/watch?v=C6urw_PWHYk

Intro

För något år sedan startade jag en blogg som jag valde att kalla Sidsåret. Det var tänkt att den skulle fungera som en riktig blogg, det vill säga som en plats där jag skrev fritt om aktuella ämnen, men inriktning på det litterära.

Nu blev istället så att jag lade upp mina texter och bilder på denna sida. Texterna var sådana som jag arbetade mycket med.

Denna sida är alltså tänkt som en riktig blog där jag skriver tanker jag har om saker som händer mig och andra. Min förhoppning är att jag ska svara på sådant som skrivs och tycks av andra. Det vill säga, detta ska fungera som en offentlig dagbok, men där det mest personliga inte är i fokus.

Förhoppningsvis alltså.