Den senaste tiden har den amerikanska ekonomin drabbats av flera bakslag, eller katastrofer kanske det kommer visa sig senare om inte Feds åtgärder är tillräckliga, och om deras beslut att släppa Freeman var riktigt.
Nu menar många att Obamas valkampanj kommer att tjäna på det ekonomiska krisen. Jag är inte så säker på det. Visserligen är McCains starka sida möjligtvis inte ekonomin, och det skulle Obama kunna tjäna på. McCains lösning verkar vara lite att ta dagen som den kommer och där kan Obama tjäna lite poänger.
Men samtidigt har väl den amerikanska menigheten inte gjort sig känd för att rösta med hjärnan, att välja den som är bäst lämpad för jobbet, utan med hjärtat.
Man kan jämföra med det senaste riksdagsvalet i Sverige, där en förvånad socialdemokrati förlorade till förmån för Alliansen, mitt under en högkonjunktur. Att en sittande regering förlorade under sådana förhållanden var något oerhört. Väljare brukar bestraffa sittande regeringar under lågkonjunkturer och belöna dem under högdito. Men jag tror man måste tänka på att folk blir järvare i högkonjunkturer och räddare i dåliga tider. Därför är det inte säkert att Obama tjänar på att ekonomin går i backen. McCain må vara gammal och trög, men också trygg. Ser man på hur opinionsmätningarna har Obamas stöd följt den ekonomiska utvecklingen. Ju sämre det har sett ut, destå större stöd för McCain. Jag menar, det krävs mod av en befolkning som tidigare aldrig har röstat in en svart man i Vita huset att dessutom att välja en ung man som inte har tillnärmelsevis samma erfarenhet som den gamle, (Obama har ju aldrig tillhört kretsen kring Vita huset).
Jag tror alltså att den ekonomiska krisen tvärtom gynnar McCain. När Obama står och talar om "krångliga" saker som budgetunderskott och inflationsmål vänder säkert den amerikanska majoritetens sina ansikten mot den trygga farbrodern som istället bör hänvisa alla ekonimiska frågor till sina mer kunniga rådgivare, eller så gör han som han gjorde när det gäller Freeman - vi kan inte ta ansvar för dem, när sedan Fed gjorde det sa han, jaha... ja, det var ju bra, med tanke på småspararna. Han tänker inte besudla sin kampanj med att snärja in sig i intellektuella resonemang. Och det gör han rätt i. När Buch och Kerry debaterade var det snarare till nackdel för den sistnämnde att han fattade och till fördel för Bush att han inte kunde säga Nuclear utan att stamma. Den svage men av inre kraft övertygade ledaren är något det amerikanska folket hellre väljer i orostider än den som har en intellektuell övertygelse. Det finns ju flera exempel på, Reagan blev omvald, Buch likaså. Buch d.ä. var för smart. Carter var för smart. Kerry, Al Gore. Harvard är ett ok för Obama och det kan inte vägas upp mot att han hade en tuff barndom med en ensamstående mor som sin enda vårdnadsgivare.
Antiintellektualismen är en farsot som vi i Sverige har sluppit mycket av. Men vi ska inte bli malliga. Den lyckades få in ett parti som snackade om drag under galoscherna 1991-1994 och nu är risken överhängande igen att vi får ett bondförnuftsparti etter värre, SD når ju över fyraprocentspärren i varje mätning numer. Sedan 1994 har vi ju sluppit det i riksdagen, men antiintellektualismen har fått makt i valet till EU-parlamentet med Juni-listan.
Jag återkommer till Palin. Att hon inte kände till Bush-doktrinen och menade att hennes internationella erfarenhet bestod i att kunna se Ryssland på andra sidan sundet, är inte en nackdel i USA, snarare en fördel. Väljarna identifierar sig snarare med hockymorsan nervösa blickar än den intellektuelle och stele intervjuaren från New England.
Vi får väl se.
Länk:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usavalet2008/artikel_1727513.svd#tw_link_widget
måndag 22 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar