Men felet går nog djupare än så. Som det är nu tjänar inte bankerna på att förränta sina kunders kapital. Utan en riksbank eller andra rikare kapitalägare skulle en bank vara i princip lika beroende av in- och utlåning. Men så är ju för länge sedan inte fallet. Bankerna vill inte att vi ska spara våra pengar på deras konton. Det är uppenbart. Annars skulle sparräntan vara i närheten av utlåningsräntan. Och denna skillnad har ju bara ökat. En bank i vilda västern tjänade ju på skillnaden mellan dessa in- och uträntor. Ju större kapital, alltså ju fler kunder, i banken, desto mindre skillnad dessa räntor i mellan. Men så är det ju inte numera.
Det bankerna tjänar sina egentliga pengar är istället skillnaden mellan sin egen utlåningsränta och de ränta de har på sina egna lån, från Riksbanken och andra banker.
Nuförtiden läggs den utlåningsränta som man tidigare hade i folkliga sparkonton istället ut på entreprenad, i olika fonder. Javisst, fonder och aktier har funnits länge. Men det är väl inte förrän på 2000-talet fonderna blev den "folkaktie" som den förra regeringen hoppades att Telia skulle bli. Tidigare, när det var svårare för folk att välja att investera i fonder, hade vanligt folk egentligen bara två val, att konsumera eller att sätta in pengarna på dessa lågräntekonton. De flesta valde under 80-talet att konsumera (eller att låna).
Att den finansiella marknaden är så bräcklig har med det här att göra. Bankerna har blivit helt beroende av att kunderna lånar så mycket som möjligt.
Den egentliga skillnaden mellan 90-talets kris och denna nya är inte att bankerna denna gång har tagit "sitt ansvar". Visserligen har man ställt högre krav på den enskilde kunden, man har krävt en buffert som täcker upp till den egentliga räntesatsen, och inte enbart den historiskt låga vi hade i så många år. Skillnaden mot förr är att vanligt folk i Sverige till en större utsträckning började spara både fonder och i aktier.
Jag tror att felet med den finansiella marknaden är att det finns två system som inte är kompatibla med varandra. Mainstreet och Wallstreet talar helt enkelt två skilda språk. Det är beroende av varandra, det är klart. Fungerar inte den ena, fungerar heller inte den andra. Går det bra för den Wallstreet, går det bra för Mainstreet. Men, för att ekonomin ska kunna fungera, och inte vara så bräcklig måste dessa två integreras mycket mer. Vanligt folk måste helt enkelt också få betalt i optioner.
Som det nu är det som om vi har två valutor. En för den snabba marknaden, en för den långsamma.
Större delen av jordens befolkning kommer ju inte att komma i närheten av att ta del av den finansiella marknaden inom en snar framtid. Vissa menar ju att vi borde avskaffa denna form av kapitalism just på grund av detta faktum. För det första är detta troligtvis omöjligt, mer omöjligt än att vi ska kunna integrera hela världens befolkning i finansmarknaden, och för det andra skulle det kräva en mycket blodig revolution och för det tredje vill nog världens befolkning, som till större delen är fattig idag, hellre nå upp till vår standard, än att vi "kliver ner" till dem, för att visa oss solidariska.
Men man kan i alla fall försöka börja i västvärlden. Jag tror att inte att den finansiella marknaden är en skör och påverkbar på grund av att den är så stor. Tvärtom är det alldeles för få människor som sitter på ett alltför stort kapital. Mainstreet har en mycket större tröghet än Wallstreet just för att det är ett större antal aktörer, inte bara på grund av att den är beroende av fysisk aktivitet, det vill säga, konsumenten måste gå till affären för att köpa sin mat, sina skor etc.
Finansmarknaden är en myrstack, men med mycket fler barr än myror. Vi behöver få in fler myror för att stacken ska fungera som ett samhälle.
Jag blev förskräckt för ett år sedan då en vän till mig, som knappt har några lån alls på sin fastighet, blev erbjuden lån för att konsumera. Varför är det så hemskt? Jo, för att det är det som blir kvar av lönen, efter alla fasta utgifter, som man ska konsumera. Konsumtion ska inte bli en del av den fasta avgiften, som den blir om man tar lån för den. Konsumtion ska vara en rörlig aktör. Det är ju konsumtionen som ska styra marknaden mot bättre produkter. Om en konsuments pengar är låsta i en vara i några år minskar ju hans eller hennes chans att påverka marknaden och den blir stelare.
I och med den nya tekniken blir vi alltmer beroende av abonnemang. Det är också en fara, för det är ju också en sorts lån och man tenderar att vara mer konservativ som abonnent än som fri konsument.
För att marknaden ska kunna fungera behövs mer dagliga pengar att konsumera eller att spara. För spara ska inte bara betyda att man stänger ute kapital från marknaden, som det är nu, när de ligger på sparkonton med dålig ränta, och som bankerna egentligen inte vill ha. Spara borde kunna betyda investera, i den finansiella marknaden, så att konsumenterna kan utnyttja sin makt även på denna marknad. På senare år har ju ett antal nya produkter introducerats på finansmarknaden. Som det är nu har endast ett fåtal individer prövat dessa produkter.
Så egentligen är den senaste krisen inte något märkligt. Jag tror att det som hände efter den 11 september då man uppmanade folk att visa sig patriotiska genom att konsumera inte var helt fel, men att de kände sig så patriotiska att de valde att konsumerade med pengar de egentligen inte hade, och bankerna lät detta ske. Det är farligt att vi är beroende av en den inhemska USA-marknaden som egentligen ligger efter oss i Sverige, där konsumentmakten endast ligger i valet av fysiska produkter och inte finansiella produkter eller val av tjänster, som är fallet till större del i det modernare Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar