Simson och Delila, torsdagen 18 september

I pausen på Operan blev jag igår lite ställd. Jag pratade om Simson och Delila med några bekanta, och jag sa att det var väldigt fin musik. Då frågade de mig vem som hade skrivit musiken. Det stod helt still i mitt huvud. Jag sökte febrilt i huvudet. Puccini, Rossini... etc. Då sa jag: Jag känner mig som Sarah Palin. De såg dock helt oförstående ut (som Sarah Palin när Charles Gibson på ABC frågade om Bush-doktrinen). Det är Camille Saint-Saëns som har skrivit operan, kom vi fram till.
Jag tyckte det var märkligt, kanske hade jag uttalat hennes namn otydligt, fel, eller något sådant. Kanske är också svenska medier och då även jag alltför intresserade av ett val i ett land långt borta. Jag pratade även med en kollega på mitt arbete som heller aldrig hade hört talas om Palin.

I alla fall... Jag kan rekomendera Simson och Delila, inte för att den ställer den palestisk-israeliska konflikten i nytt ljus, eller för att den är ett intressant debattinlägg gällande krigstillståndet som har härskat i det lilla landet i 60 år, men man betala gärna för en lyssnarplats. Musiken är oerhört vacker. Anna Larsson, Richard Decker, David Bizic och kören sjunger låter oerhört bra. Det andra laget har jag inte hört och kan inte uttala mig om. Att man blir lite irriterad på regin gör inte så mycket. Men det man irriterar sig på är att de är så övertydliga. FN som figurerar i uppsättningen har blå kostymer på sig med FN-armbindeln. Dessutom har de stora flaggor på ryggen så att man ska förstå att FN är ett internationellt organ. I Sverige känner vi till det. Att sedan palestierna får tjäna en obskyr gud som heter Dagon gör inte saken bättre. Men strunt i det. Gå dit och lyssna på musiken.