Förhoppningsvis hade jag fel igår när jag skrev att antiintellektualismen vinner. I de senaste mätningarna har Obama gått om McCain igen. Läget är det samma som före det republikanska konventet. Palineffekten verkar har avtagit. Förhoppningsvis håller det i sig. Förhoppningsvis lyckas Obama inpränta i väljarna att McCain är lika med ett tredje mandat för Bush och hans politik. Men man ska inte ropa hej.
Jag menar ändå att antiintellektualismen är en stor fara för världen. Kreationismens framsteg i USA och dess försök att sprida sig i Sverige är oerhört farligt, tror jag. Svassandet för religioner och religiösa börjar bli alltmer spritt. Och då menar jag främst inte debatten som följde på Mohammedkarikatyrerna. Dessa teckningar var rasistiska skapade i ett av rasismen färgat land. Jag menar när man börjar prata om att man med ord eller handling "kränker" miljontals religiösa. Vi måste vara försiktiga med att överföra det förtalsskydd som judar och muslimer måste ha. Vi måste ha en annan medvetenhet för kränkande ord mot judendomen med tanke på antisemtismen som ingalunda är försvunnen. Muslimerna måste på samma sätt skyddas så länge västvärlden behåller sin rasistiska hållning gentemot denna religion. Men det blir farligt om vi håller tand för tunga när det gäller ting som kan kränka icke-minoriteter. Visserligen är möjligtvis de religiösa i Sverige en minoritet än så länge, men inte religionen i sig. Där är det väldigt viktigt att vi har en frihet att kritisera och till och med förlöjliga kristna och kristenheten.
Bill Maher, som leder talkshowen Real Time, skojade om påven i sitt program. Han sa bland annat att påven var en sektledare och var en före detta nazist (Hitlerjugend). Det som verkade uppröra den katolska allmänheten mest var inte hans påstående om att påven hade varit nazist, men att katolicismen var en sekt. Och detta var ett skämt. Miljoner katoliker blev förstås oerhört kränkta och kräver numer att Bill Maher ska få sparken.
Vi är inte på långa vägar där än. Men det finns tendenser i Sverige till att ta på sig silkeshandskar när man pratar om det religiösa. Vårt behov av andlighet och vårt alltmer avlägsna minne av ett religiöst präglat liv, gör att vi känner oss så osäkra inför vad som är okej och inte okej att säga.
Jag menar att vi har tillräckligt många tabun i Sverige. Låt oss för Guds skull inte göra religionskritik till ett tabu igen. Religionen är inte helig. Demokratin, yttrandefriheten, tryckfriheten är heligheter vi måste värna om.
Jag kommer återkomma till det som verkligen är tabu och en helighet som också är farlig, barnen. De går som heliga kor i vårt samhälle. Men det är en annan fråga.
Se länk:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=829128
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skrivet av Alex fredagen den 19 september.
Men är det inte så att det är mer accepterat, i alla fall i Sverige, att kritisera/kränka kristendomen än exempelvis judendomen eller islam? Nog för att det skulle höjas många röster om Jesus skulle avbildas på ett "felaktigt" sätt (ta t.ex. Ecce Homo-utställningen), men inte i samma utsträckning som karikatyrerna av Muhammed skapade debatt. Att religionslärare i skolan t.ex. säger att det är viktigt att respektera andra religioner, men i samma andetag säger att det som står i bibeln naturligtvis inte är sant, tyder väl lite på att man hyser större respekt för andra religioner än för kristendomen?
Radera
Tack för din kommentar.
"Men är det inte så att det är mer accepterat, i alla fall i Sverige, att kritisera/kränka kristendomen än exempelvis judendomen eller islam?"
Jo, så är det ju. Det är ju precis det jag menar. Om jag som ateist väljer att kritisera någon aspekt av kristendomen måste man räkna det som internkritik, och som sådan kan den vara mycket fränare. Jag menar, att som etnisk svensk är man uppväxt i en kultur präglat av kristendomen och måste också de som bekänner sig till religionen acceptera att även icke-troende väljer att diskutera religionen. Det kanske kan upplevas som kränkande av den troende, men det friheten måste vi ha.
Om jag som etnisk svensk väljer att karikera Jesus är det inte samma sak som att karikera Moses.
Dessutom har ju judar förföljts å det grövsta, något som inte kan sägas om den de religiösa kristna i Sverige. Muslimer har ju islamofobin att tampas med.
Men jag måste ändå ha rätten att säga att tron på Gud är fånigheter, om jag anser det. Om någon blir kränkt av det påstående kan jag inte göra något åt det. Om jag säger att barn är något onödigt kanske föräldrar blir kränkta.
Jag menar att det är farligt om man i stor utsträckning kan skydda fördomsfulla, ovetenskapliga, kvinnofientliga, åsikter bakom en mur som kallas respekten för de religiösas känslor.
De religiösa tillhör även de detta samhälle, och där ingår kritik av åsikter och även känslor.
Skicka en kommentar